Grova döda träd ska lämnas i skogen, 30 meters skyddszoner på stränder
WWF publicerade idag sin rapport om hur skogsvården kan utvecklas så att den blir hållbarare med tanke på miljön. I rapporten samlas omfattande forskningsrön som aldrig tidigare om sådana praktiska åtgärder som har visat sig vara till fördel för naturen. Utredningen fokuserar särskilt på naturens mångfald och vattendragen. Forskningsresultaten visar att de nuvarande åtgärderna inom skogsvården och dimensioneringen måste förnyas grundligt.
I rapporten har åtta dimensioner av skogsvården granskats: vattendragens skyddszoner, döda träd, sparträd, tryggande av biotoper, skörd av energived, gödsling, markberedning och hyggesbränning. I översikten har utretts vilka slag av dimensioneringar och gränsvärden i anslutning till skogsvårdsåtgärderna som i undersökningarna har visat sig ha betydande ekologisk nytta. Cirka 200 olika undersökningar har gåtts igenom inför rapporten.
”Grova döda träd ska lämnas i skogen, en minst 30 meter bred skyddszon med träd ska lämnas på vattendragens stränder, det finns anledning att öka användningen av hyggesbränning avsevärt och vid uttaget av energived ska hyggesrester av lövträd och stubbar undvikas”, räknar forstmästare Petri Keto-Tokoi, som har utarbetat rapporten, upp som konkreta åtgärder.
Omfattningen av sparträd som lämnas i samband med skogsavverkning ska mångdubblas.
”Minimimängden sparträd borde vara 5–10 procent av trädbeståndets totala volym och minimikravet på sparträdens diameter 20 centimeter. Förutsättningen ska vara att sparträd och trädgrupper sparas i samband med alla skogsvårdsmetoder och -skeden”, fortsätter Petri Keto-Tokoi.
Slutledningarna som läggs fram i rapporten kan utnyttjas i all utveckling av skogsvården i en ekologiskt hållbarare riktning. Aktuella processer i fråga om skogsvård är bland annat bedömningen av skogslagen och uppdateringarna gällande rekommendationerna för skogsvård, FSC-skogscertifiering och miljöguiden för statens ekonomiskogar.
Skogsnatur som mår dåligt behöver hållbarare skogsvårdsmetoder
Tryggande av naturens mångfald är enligt finländarna den viktigaste frågan som ska uppmärksammas i beslutsfattandet1 och en tredjedel av skogsägarna anser att bevarandet av naturvärdena är skogsinnehavets viktigaste mål.2 Undersökningsmaterialet om naturens mångfald har emellertid förbisetts i ett flertal processer när författningar och anvisningar har utarbetats, särskilt när det gäller anvisningar om åtgärdernas kvantitativa dimensionering.
”Skogsnaturens status har försvagats kraftigt till följd av åtgärder för skötsel och förnyelse av skogarna. Av skogen på den producerande skogsmarken utnyttjas 94 procent inom skogsbruket, så metoderna för att sköta ekonomiskogarna har en avgörande betydelse när det gäller att trygga den finländska skogsnaturens mångfald. Hittills har man inte lyckats med det”, påminner WWF:s skogsexpert Panu Kunttu.
Rapporten Tutkimustietoon perustuvia suosituksia vastuullisen metsänhoidon kehittämiseksi (Forskningsbaserade rekommendationer för utvecklingen av ansvarsfull skogsvård) kan laddas ner avgiftsfritt på adressen wwf.fi/metsanhoitoraportti.
Mer information:
forstmästare Petri Keto-Tokoi, petri.keto-tokoi@tamk.fi, tfn 040 5480 034
skogsexpert Panu Kunttu, WWF Finland, panu.kunttu@wwf.fi, tfn 050 305 086
De centrala forskningsbaserade rekommendationerna i rapporten:
– På stränderna längs vattendrag och runt skogskärr ska lämnas en minst 30 meter bred skyddszon med träd.
– Alla grova döda träd som lagen om skogsskador inte kräver avlägsna eller som inte orsakar fara borde lämnas i skogen. På områden med betydande naturvärden borde målet för död ved i ekonomiskogar vara minst 20 m3/ha.
–Minimimängden sparträd borde vara 5–10 % av trädbeståndets volym eller yta och som minimikrav på diameter hos sparträd borde 20 cm fastställas. I samband med alla skogsvårdsmetoder och i alla skogsvårdskeden bör förutsättas att sparträd och trädgrupper sparas.
– När det gäller att trygga biotoper räcker det inte med att man sparar de objekt som tryggas i skogslagen och naturvårdslagen. Förteckningen över objekt som alltid sparas enligt FSC-standarden är en bra utgångspunkt för ansvarsfull skogsvård, men den behöver kompletteras till exempel när det gäller dynskogar, karga moskogar och kalkjordsskogar.
– Vid uttag av energived ska man undvika att samla hyggesrester av lövträd, stubbar och döda träd samt att skada dessa.
– Vattenvården vid gödsling är tillräcklig om man lämnar tillräckliga skyddszoner längs alla vattendrags och småvattens stränder. Det finns också anledning att lämna skyddszoner kring naturskyddssområden, myrmarker och värdefulla naturobjekt.
– När det gäller att spara död ved finns det anledning att fastställa gränsvärden för hur mycket död ved som maximalt får krossas och bäddas in i samband avverkning och markberedning. De mest betydande riskerna för vattendrag gäller dikningshögläggningoch iståndsättningsdikning på torvmark och mineralhaltig finjord. På riskobjekt ska kontinuitetsskogsbruk idkas.
– Hyggesbränning och restaureringsbränning ska utökas avsevärt. Viktigt vore hyggesbränning av hela slutavverkningsområden, större mängd sparträd på hyggesbränningsområdena och restaureringsbränning på skyddsobjekt med skogsbearbetningshistoria. Restaurering och aktiv naturvård bör stärkas i anvisningarna om skogshantering.
Hänvisningar:
- Valkeapää, A., Paloniemi, R., Vainio, A., Vehkalahti, K., Helkama, K., Karppinen, H., Kuuluvainen, J., Ojala, A., Rantala, T. & Rekola, M. 2009: Suomen metsät ja metsäpolitiikka – kansalaisten näkemyksiä. Helsingfors universitet, institutionen för skogsekonomi. Forskningsrapporter 55. http://www.helsinki.fi/metsatieteet/tutkimus/pdf/Report55.pdf
- Kumela, Hanna & Hänninen, Harri. 2011: Metsänomistajien näkemykset metsänkäsittelymenetelmien monipuolistamisesta. Skogsforskningsinstitutets arbetsrapporter 203. http://www.metla.fi/julkaisut/workingpapers/2011/mwp203.htm